Om oss/uppfödningen
Om oss
Jag som står för allt skrivande heter Veronica, är född 1984 och har ett enormt intresse för djur.Mina första råttor skaffade jag -95 och sen dess har jag alltid haft minst tre.Här bor även sambon Andreas och våra två barn.
Förutom oss människor och ett gäng råttor så bor även hunden Tyson här. Han är en blandras född 2008. Alldeles för snäll och glad, tränger sig gärna på för att stjäla klappar och uppmärksamheten från råttorna.Vi har även en småskalig uppfödning av guldhamstrar, i skrivande stund bor det 4 vuxna guldhamstrar här och så lilla Snöboll, som är en dväghamster vi tagit emot för omplacering men som fick stanna.
Om uppfödningen Målet med vår uppfödning är att få fram den perfekta sällskapsråttan. Vi fokuserar väldigt mycket på temperament och hälsa.
Vad är då den perfekta sällskapsråttan?Enligt oss så är det en råtta som är pigg, glad, frisk och hälsosam, social och nyfiken. Den är mjuk och avslappnad vid hantering. Den är inte dominant eller har problem att gå i flock.
Vi är väldigt kräsna när vi väljer vilka råttor som ska gå i avel, fördelarna måste väga bra mycket mer än nackdelarna.Nackdelar finns det alltid, hos alla råttor, det gäller bara att hitta dem och vara ärlig och öppen med dem.
En avelsråtta i vår smak är mjuk och trevlig att hantera, hänger avslappnat och tryggt. Den är social med både människor och andra råttor och har inga problem att gå i flock. Är råttan minsta dominant så används den inte i avel och det samma gäller om råttan är för vek, dvs att den tex lägger sig för bebisar. Det är inget önskvärt beteende för oss.Hälsan är viktig också. En råtta som varit sjuk går aldrig i avel här. En hona väger mellan 300-400 gram och en hane väger mellan 500-700 gram.Honorna är vanligtvis mellan 8-12 månader vid första kullen och hanarna minst 1 år, gärna 1,5 år.Det är viktigt att släktforska på de individerna som man ska ta kull mellan. Vi tittar på de blivande föräldrarna, deras syskon, deras föräldrar, far- och morföräldrar osv.
Det är inte bara färgen och utseendet som går i arv. Utan hälsa och framförallt temperament gör det också.
Jag som står för allt skrivande heter Veronica, är född 1984 och har ett enormt intresse för djur.Mina första råttor skaffade jag -95 och sen dess har jag alltid haft minst tre.Här bor även sambon Andreas och våra två barn.
Förutom oss människor och ett gäng råttor så bor även hunden Tyson här. Han är en blandras född 2008. Alldeles för snäll och glad, tränger sig gärna på för att stjäla klappar och uppmärksamheten från råttorna.Vi har även en småskalig uppfödning av guldhamstrar, i skrivande stund bor det 4 vuxna guldhamstrar här och så lilla Snöboll, som är en dväghamster vi tagit emot för omplacering men som fick stanna.
Om uppfödningen Målet med vår uppfödning är att få fram den perfekta sällskapsråttan. Vi fokuserar väldigt mycket på temperament och hälsa.
Vad är då den perfekta sällskapsråttan?Enligt oss så är det en råtta som är pigg, glad, frisk och hälsosam, social och nyfiken. Den är mjuk och avslappnad vid hantering. Den är inte dominant eller har problem att gå i flock.
Vi är väldigt kräsna när vi väljer vilka råttor som ska gå i avel, fördelarna måste väga bra mycket mer än nackdelarna.Nackdelar finns det alltid, hos alla råttor, det gäller bara att hitta dem och vara ärlig och öppen med dem.
En avelsråtta i vår smak är mjuk och trevlig att hantera, hänger avslappnat och tryggt. Den är social med både människor och andra råttor och har inga problem att gå i flock. Är råttan minsta dominant så används den inte i avel och det samma gäller om råttan är för vek, dvs att den tex lägger sig för bebisar. Det är inget önskvärt beteende för oss.Hälsan är viktig också. En råtta som varit sjuk går aldrig i avel här. En hona väger mellan 300-400 gram och en hane väger mellan 500-700 gram.Honorna är vanligtvis mellan 8-12 månader vid första kullen och hanarna minst 1 år, gärna 1,5 år.Det är viktigt att släktforska på de individerna som man ska ta kull mellan. Vi tittar på de blivande föräldrarna, deras syskon, deras föräldrar, far- och morföräldrar osv.
Det är inte bara färgen och utseendet som går i arv. Utan hälsa och framförallt temperament gör det också.